kan de välja vilka de vill jobba med efter idol ?

hoppas du fattar min fråga

eller ägs dem av sony music?

Tack alla för era kommentarer här. Och tack Andreas!

From a big dreamer!

puss puss

Njut av och ta vara på tiden tillsammans! Man vet aldrig hur länge den varar. Ibland tar livet tvära vändnigar =(

Ha det gött!
Kram CE

Igår var det stans oväder. Blixtra o åska som bara den utanför lägenheten. Flera timmar av strömavbrott på hela gotland. jag tackar för detta väder. Passade på att läsa din bok. Himmels va bra den va. Sträck läste den hela dagen. Slurp så va den slut.

Jag gick på mellanstadiet när backstreet boys var som störst. Det var mina idoler. Så häftigt att läsa bakgrunden. Några år senare tyckte jag det var konstigt att det inte kom flera riktigt stora idoler. Svaret fick jag ju i boken. Ni lade ju ner verksamheten. Men va ni lyckades fint. Kan ju bara tacka för alla sjukt bra låtar som jag mimmade till!

Om jag ha hört rätt så kommer det en ny bok snart

Kram

Familjen betyder mycket, men den är så lätt att ta för givet, när man är ung tror man den finns kvar för evigt!

Jag är iaf lycklig över att jag har haft min familj och att jag fick behålla den så länge som jag gjorde och att jag var klok nog och tog tillvara den tiden.

För tänk vad snabbt livet och världen kan förändras och aldrig bli sig lik mer.

Tur att man inte kan se in i framtiden, det är jag glad över – för det finns det som man inte kan påverka med all vilja i världen!

PS! Håller inte med Dig Andreas, Vad det gäller Pengar. Pengar GÖR Skillnad! Men det kanske först ÄR när man inte har hälsan eller ungdomen kvar som man inser det; eller? DS!

Önskar Dig och Din Familj Allt Gott och en hääärlig tid tillsammans i LA.
Kram och till Er!

Vill Tipsa om ett par Böcker som Jag nyss hittat:
“Munken som sålde sin Ferrari” och “Vem gråter vid din grav?” av
Robin Scamin.
Den senare är inte alls så dyster som den låter, tvärtom så är det en Väldigt Livsinspirerande Bok! Med många enkla och handfasta råd och en del mer djuplodande, men alla praktiskt användbara.
Titeln syftar på att Du inte ska behöva gråta över det Du inte gjorde när Du levde, utan att Du har lämnat avtryck efter Dig hos människor och världen omkring Dig. Att Du har gjort Skillnad!:-)

Långsiktig investering: ta vid där jag tog av på min utbildning m.a.o. fortsätta på psykologprogrammet i Paris efter avslutad behandling i Varberg. Dessutom fortsätta att hyra ut min lägenhet här i Sverige tills marknaden visare mer blomstring (var så desperat och tänkte tanken på en ev. försäljning i sommar pga. personlig finansiell kris). Jag kan ju alltid bo hos en god vän!

Högrisk: Ta ett långt, djupt andetag av självförtroende och gå in i musiken – med hela mig! Tid med sångpedagog är redan spikad (bara det är ett enormt steg för mig).

Summa summarum, min portfölj känns lite som verklighet (utbildning) vs dröm (musik). Känns däremot som en vettig spridning av risk utifrån var i livet jag står och stampar just nu.

Önskar dig fina dagar med son, familj och vänner! Glöm aldrig att du är värd det absolut bästa av det absolut mesta!

Simma lugnt!

Jenny

Greetz,

Benji.

Så härligt att NI är samlade igen,vet hur Lycklig man blir av
just sådant…Jag hoppas att tiden NI får ihop blir Kanoners;)

Det är bara att ta vara på denna korta tid som ens barn är yngre,den
tiden kmr Aldrig tillbaka…Som sagt,jag vet…Så detta har jag minsann
gjort;))Detta har jag tillbaka Nu å i Framtiden,tror å hoppas jag iaf…

Äntligen fär även Jag uppleva SOMMARvärmen,är just NU i Stockholm
å bara njuuter av sool å Värme;)
Bor på Hotell å tycker att allt känns Kanonbra…Tänk att slippa disk
och matlagning…Bara njuuta i fulla drag-ME LIKE;))

Satt i Kungsan idag å bara kollade in allt folket som är i Stoorstaan…
Så NICE att bara få rå om sej själv ,om än bara för några dagar…Detta är jag minsann INTE van,serrö…

Ha nu en underbar tid tillsammans med mamma å son…

Mvh å Kram;M.B

Hur tråkigt skulle inte livet bli om allt alltid blev som man planerat?! Ett rakt streck!!
Jag tror man måste leva med ett öppet sinne och se allt som händer, motgångar som framgångar som något som gör en rikare!
Livet tar lite omvägar ibland, men det är just på dom där “kringelikrok” vägarna man kan upptäcka så mkt spännande!
Livet är inte slut förrän den där dagen man lägger sig ner och sluter ögonen för gott!

Min 4-åriga dotter frågade mig härom dagen: – Mamma, vad vill du bli när du blir stor? Jag är 32 år gammal men just då kändes min dotter så mkt klokare än mig Det är ju just så man ska leva….Man är aldrig för gammal för att prova nåt nytt och byta bana!

Life is good!

KRAM Mathilda

Life is good!

AC

Året i Paris var året i extremitetens näste, jag kastades dagligen, som Michael Jacksons ”Black And White” mellan svart och vitt – fast i verklig vardaglig version. Eurofora ena dagen misär den andra. Dock med ett enda ljus som lyste upp i mörkret, musiken. ”Så länge det finns toner av musik klarar jag en dag till”. Bara en dag till. Ärret och minnet finns fortfarande kvar från dagen då jag kom in på musikprogrammet i Uddevalla, men ballade ur innan jag ens hade tagit min första ton för att pappa ordagrant hade verbaliserat: ”hon kommer aldrig att bli något inom musik ändå”. Hans ord var min lag. Jag bröt därmed min egen och rättade mig efter honom. Jag började på samhäll och läste språk. Toppen betyg, flitig elev. Följdes sedan av ekonomi och business studier på Universitets nivå. Efter ett år förstod jag att jag var på fel spår. Bytte till psykologi och entreprenörskap. Men den inneboende drömmen om musiken tycktes aldrig tystna, trots pappas ord. Det sjöngs i mitt hjärta och själ, vaken som sovande timme. ”Well, jag har väl ändå ingen talang och så körde jag på i härlig jantelags anda”. Jag frågar mig ofta, ”hur länge kan jag egentligen ha hjärta att ignorera vad som händer inom mig när mitt kroppsliga och psykiska system kommer i kontakt med musik”? När mitt hjärta förenas med min sanna passion? I musiken ser jag den värld där jag vill leva, andas och bo, men inte har ”rätten” att vara i, vilket helt o hållet är mitt eget ansvar, men bottnar i pappas kommentar från den där dagen. Borde inte ens föräldrar tro så benhårt på sina barn tills det att vi barn (vi alla är ju just barn) i sådana fall bevisat motsatsen? Efter en miljon försök är det kanske dags att lägga ner, tänka om och hitta en annan väg, annat kall här i livet. Jag har inte ens provat den där första gången än. Musiken är som ett slags missbruk för mig, som jag håller hemlig, och tanken att någon skulle höra mig sjunga eller spela ett ackord fyller mig med fruktansvärd ångest, skuld och skam.

I bilen på väg hem till Sverige (exakt tre dagar sedan) försöker mamma muntra upp mig så gott det går; ”Jenny se det här året som erfarenhetens år (kloka mödrar vi har) och “now lets talk about boys”! Finns det ingen i Sverige du skulle kunna tänka dig? Nej svarade jag. Eller jo, ”de må vara den där låtskrivaren Andreas Carlsson”. Några mil innan vi når slutdestinationen, sommarstaden Grebbestad, där familjen bor vid havet tar jag mig till byns handel – jag får syn på något jag tycks gilla ”Live To Win” – låtarna som skrev mitt liv, Andreas Carlsson.

Boken är inatt utläst, satt som en smäck i mitt (ofrivilliga) mantra som snarare lyder ”Live To Suffer”. Jag googlade genast därefter för att finna om denna Carlsson kan tänkas ha en blogg. Mycket riktigt var det så och vips här sitter jag och skriver till denna lite magiska filur. Märkligt. Mäktigt. Makalöst.

Tack Andreas, för att du gjort det möjligt för mig att överleva dessa tre första dagar på hemmaplan, det stoppar inte där, TACK för att du inspirerat mig att nu sluta självömka och sätta mig i förarsätet igen. Du skriver mycket om mentorer i din bok, hur mycket dessa personer har betytt för dig och ditt liv – jag inser att det är mitt nästa kliv – hitta en fenomenal mentor! Känner du någon som du sådär spontant skulle tro passa mig, hör av dig.

0046 70 2763 338

Kram,

Jenny